torsdag 23 juni 2016

Folkhälsa i Gävleborg



Efter Regionfullmäktiges beslut förra veckan om budget för 2017 och framåt står det klart att kommunerna inte får fortsatt bidrag från regionen för att ha anställd personal för att jobba med folkhälsofrågor. I Kristdemokraternas budget fanns dessa pengar med, plus en sökbar pott på 1 mnkr/år för särskilda insatser i kommunerna.

Detta är olyckligt för kommunerna, särskilt de små kommunerna med små ekonomiska marginaler. Mitt förslag i nämnden och i fullmäktigedebatten var att ställa högre krav på kommunernas folkhälsoarbete. Att regionen skulle vara ett större stöd i vilka frågor man bör jobba med och på vilket sätt man borde göra det. Tillsammans med kommunernas egen kunskap om sina innevånares levnadsvanor och förutsättningar skulle vi kunna få ut mycket av dessa pengar. Jag befarar nu att man inte är så sugen att samarbeta med regionen från kommunernas håll.

Något jag ofta (tyvärr) brukar ha anledning att kritisera är processen som föregår ett politiskt beslut. De motsättningar som funnits framför allt inom S mellan kommun och region i den här frågan är under all kritik, och den kommunikation som regionen fört gentemot kommunerna är i det närmaste obefintlig. Det är väl självklart att man måste prata med den som beslutet gäller när man ska genomföra en förändring. Då finns ju hellre förutsättningar för ett fortsatt bra samarbete.

Summan den här frågan gäller är liten i förhållande till helheten, väldigt liten. Men jag förstår inte varför det är så svårt att prata med varann och genomföra förändringar i samförstånd! Min slutsats är att det saknas social kompetens!

onsdag 1 juni 2016

Moral och civilkurage

I fredags fördrev jag tiden på Gallerian Nian i Gävle, i väntan på hemresa mot Edsbyn. Då såg jag Vänsterpartiets riksdagsledamot från Gävle prova kläder inne på HM. Oj, tänkte jag. En kort stund senare såg jag henne gå med en kasse från samma butik. Hon hade alltså shoppat. Inte för att jag har någon rätt att moralisera över vad som förväntas av personer med viss partitillhörighet eller månadsinkomst, men jag blir ändå förvånad. Ganska ofta hör man om politiker som missbrukat sin maktställning eller glömt bort att man är en offentlig person. Hur ansvarskännande är vi politiker egentligen? Det räcker inte med att leva upp till partiets tankar om hur man beter sig, utan även att vara en förebild för sina väljare och svensken i allmänhet.

Självklart är det tillåtet att handla på HM, de gör inga direkta lagöverträdelser i sin dagliga verksamhet. Men moraliskt kanske man bör tänka på var och hur man konsumerar. Jag håller barnsligt fast vid tanken om att kundens makt är stor att styra företagens verksamheter. Genom att inte köpa vissa varor, fråga och ställa krav gör vi företagen uppmärksamma på våra önskemål. Civilkurage, att våga gå utanför normen, våga säga ifrån, tyvärr är det så väldigt osvenskt. Moralen är ändå ganska hög i Sverige. Problemet är bara att den är högre än "utfallet". Vuxna fungerar precis som barn tror jag, de gör inte det säger, de gör det vi gör.