måndag 23 juli 2012

Tankar i semestertider......

Barnbidraget ska gå till båda föräldrarna

Pappor är lika mycket föräldrar som mammor. Därför är det egentligen konstigt att staten bestämmer att hela barnbidraget ska gå till mamman, om inte föräldrarna kommit överens om något annat. Att föräldrarna blir ense är inte självklart. Därmed får mamman hela barnbidraget trots att pappan har lika mycket ansvar. Vi kristdemokrater vill att barnbidraget ska delas lika mellan föräldrar som har gemensam vårdnad. Detta skall gälla oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller om de lever separerade och där barnen bor ungefär lika mycket hos respektive förälder. Det bör gälla så länge föräldrarna själva inte anmäler att de önskar en annan uppdelning. Det handlar inte om tvångsdelning. Vi kräver inte att föräldrar ska dela vare sig tid eller pengar efter millimeterrättvisa. Däremot ska förutsättningarna vara lika. Vi kristdemokrater lyfter gång på gång att ansvaret för barnen bärs av båda föräldrarna. Båda föräldrarna är lika viktiga och det är föräldrarna som vet vad som är bäst för dem och deras barn.

Jag tror inte att staten kan lösa föräldrars relationsproblem med sättet att dela ut bidrag. Man måste förstå som förälder att det följer ett ansvar med varje barn, och får man ett bidrag för ett barn måste man förstå att det ska användas till mat, kläder, hårklippning, skridskor och alla möjliga utgifter man får när man har ansvar för ett barn. För att hjälpa familjer med kommunikationsproblem måste vi bidra med hjälp även på annat sätt än ekonomiskt. Hur löser man t.ex en situation där ena föräldern blir lämnad med flera barn, tjänar mindre än den andra föräldern och denne vägrar ta sitt ansvar? Familjerådgivning finns och kommunens samarbetssamtal, men här finns det mycket att göra, kanske lagstiftning eller annan typ av samtal/rådgivning. Med ett delat bidrag visar man på att ansvaret så att säga följer med pengarna. Därför känns det mer rättvist att dela barnbidraget lika mellan föräldrarna.

I Sverige anses nog barnbidraget mer eller mindre som en mänsklig rättighet. Men om man redan tjänar nog mycket pengar i en familj för att kunna köpa mat och kläder, är det då rätt att få emot ett bidrag? Och vad blir egentligen mest rättvist? Att göra barnbidraget inkomstbeprövat? Detta har varit uppe för disskussion i partiet, men vi kom inte så långt. Barnbidraget ligger nog alldeles för djupt rotat. Istället fyller vi på med andra typ av bidrag för de som behöver mer pengar.......

I grunden handlar mycket om att ta ansvar för sig själv, för sitt liv, för sin familj, för sina barn. Det är inte betungande, du blir inte tvingad till nåt du inte vill, men ibland hade det kanske varit roligare att göra nåt annat med pengarna eller tiden. Men livet är inte sådant. Staten ger stöd till alla medborgare, men du måste välja vilken väg du går i livet. Vilken utbildning, vad du lägger dina pengar på, hur du planerar din tid. Stödet till dem som t.ex. får nedsatt förmåga att arbeta måste alltid finnas, och rådgivning och hjälp till dem som har svårt att planera sin vardag. Ingen tjänar på sämmhällsmedborgare som hamnar utanför systemet. Men det måste alltid finnas ett ansvar hos varje människa, känslan att själv ha ansvar för sitt liv.

En lång tanke blev det.......



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar