söndag 9 juli 2017

Almedalsveckan igen


Jag summerar en arbetsvecka i Almedalen, över 80.000 steg, 23 seminarier och över 20 mötesplatser för intressanta samtal med intresseorganisationer och branschfolk! Bland mycket annat ett samtal med Schweiz ambassadör här i Sverige, med en inbjudan till seminarium om hur  vården fungerar i Schweiz i höst. Min vecka har handlat mycket om vårdfrågor, miljö-och klimatfrågor och kollektivtrafik.

Vården är het, sjukvården tippas bli väljarnas viktigaste fråga i valet. Det är bra, vården måste reformeras! Synd bara att ordet hälso har tappats bort före sjukvård. Förebyggande insatser för att förebygga behovet av sjukvård är lönsamt. Att satsa på en hållbar samhällsplanering som bl.a. underlättar för cykeltrafik tror läkarförbundet kommer att kunna ge effekter på vår hälsa. Vården som är närmast patienten måste bli effektivare, enklare att nå och kortare köer för att komma vidare i vårdkedjan. Där har digitaliseringen en given plats. Nog är det lite konstigt när läkarna själva börjar mejla sin patienter utan att det är sagt att man ska göra så. Självklart uppstår denna typ av initiativ när man inser trögheten med de system som finns idag. Det känns dock som att inte så mycket har hänt sen ifjol.

Svensk handel inhyste Almedalsgarderoben i sina hyrda lokaler där man kunde låna kläder under veckan. Även jag lånade vid ett tillfälle. Jag besökte flera intressanta seminarier som handlade om klädkonsumtion och cirkulär textilindustri. Vi kommer i framtiden att vara tvungna att ändra konsumtionsvanorna för kläder och textilier. Även branschen själv säger att man måste ställa om eftersom det inte kommer att finnas tillräcklig tillgång på nytt material. Ett svar jag fick angående blandmaterial i textilier var att istället för att förbjuda tillverkningen är vi redan på god väg att hitta processer för att kunna dela på materialen och återanvända dem.






fredag 19 maj 2017

Trångt i garderoben


Dax att byta till sommarkläder i garderoben, jag får absolut inte plats med två säsonger samtidigt. Det är nästan svårt att få plats med alla sommarkläder fastän jag rensat ur och inte köper så mycket nytt. Kommer jag verkligen att hinna använda allt i sommar?

Naturskyddsföreningens nya rapport "Rätt plast på rätt plats" ger intressant information om dagens plasttillverkning. Tillverkning av plastfiber står för en mindre del av den totala plasttillverkningen, men man väljer ändå att fokusera på den. Nytillverkad polyester, nylon och akryl tillverkas av råolja vilket är totalt förkastligt om vi ska övergå till en fossilfri konsumtion. Återvinning av dessa material förekommer, men inte i så stor utsträckning. Fleece i återvunnen polyester och strumpbyxor i återvunnen nylon finns på marknaden, men det är ju fortfarande nytillverkade produkter som säljer avsevärt mycket mer.

Syntetiska material svarar för 60% av marknaden och släpper ifrån sig mängder av svårnedbrytbara plastfibrer vid varje tvätt. Två förslag som naturskyddsföreningen föreslår och som absolut är möjliga är att det tydligare ska märkas på textilier vad de innehåller och om de är biologiskt nedbrytbara, och att ha ett filter i tvättmaskinerna som hindrar plastfibrer från att spridas i vattendrag och med slammet ut på åkrarna.

Vi konsumenter har en stor makt i detta ämne, men det är inte så lätt att veta allt. Information behöver nå alla vanliga konsumenter som inte vill nörda ner sig i detaljer. Det ska vara lätt att göra rätt!Återvinningen av textilier måste även ta fart på allvar, vi eldar hela tiden upp t.ex. bomullsplagg som mycket väl skulle kunna återanvändas till något annat. Secondhandförsäljningen gillas ju naturligtvis!



torsdag 13 april 2017

Debatt


Idag var det inspirerande debatt på Torsbergsskolan i Bollnäs. Jag fick sitta där jag kände mig hemma, med mina Alliansvänner. Ungdomsarbetslöshet och Hur vi vill förbättra för att få fler lärare/sjuksköterskor/poliser anställda var mina två debattämnen. Som vanligt är det lättare att i huvet svara på de frågor som de andra får när man själv inte ska prata. Liite nervöst var det allt!

torsdag 2 februari 2017

Gott samarbete

Någon vecka innan jul blev en äldre man sittandes i sin bil, fastkilad med ena foten i dörren och tog sig inte ur. Termometern visade -10 grader och han blödde från benet. Han ropade på hjälp och efter en halvtimme kom hjälpen, efter att någon hört honom.

Det var otroligt från början att detta ens hände, men ibland förstår man inte hur lätt det är att strula till det för sig själv. Särskillt om man inte har så god fysik.

Mannen blev väl omhändertagen och efter några veckor var han helt återställd. Dock med stor hjälp från både sjukvården, hemtjänsten och anhöriga. Samarbete är svaret på varför det gick bra. För att vården för de äldre ska fungera måste det finnas former för ett gott samarbete. Tyvärr finns det även exempel på tillfällen då detta samarbete inte fungerar. Vi är skyldiga våra äldre att få denna organisation att fungera.

fredag 7 oktober 2016

Tillit och trygghet-familjens perspektiv

I Kristdemokraternas budgetmotion inför 2017 kan jag stolt berätta om flera bra förändringar som vi vill göra för Sveriges barnfamiljer. Några helt nya och några dammar vi av från förr.
  • Höjt bostadsbidrag och Fritidspeng som når barn i de mest utsatta ekonomiska situationerna
  • Föräldrastödspengar till kommunerna och familjerådgivningscheckar
  • Jobbskatteavdrag för föräldrar på 500kr/mån
  • Barnomsorgspeng för egna barn, 6000kr skattepliktigt
Det mest frustrerande är att vi troligen inte får igenom dessa bra idèer.


tisdag 16 augusti 2016

Teknikens under

Teknik som hjälp för patienter var en av ämnena som jag lyssnade till i Visby på Almedalsveckan. 
Konkret kan nämnas diabetes, där Stockholms landsting framgångsrikt använt sig av en app för patienten själv att hålla koll på sina värden. Patienten känner sig mer motiverad att röra sig och blir mer medveten om sin egen hälsa.
Ett annat exempel är en app för att upptäcka åldersförändringar i gula fläcken. Man kan alltså göra syntester i hemmet istället för att åka till en mottagning. Testerna ska göras en gång i månaden livet ut. Viljan att behålla sin syn är stark, vilket gör att man anstränger sig för att lära sig tekniken. Det har även lyckats i alla åldrar.

Två viktiga vinningar är att patienten blir delaktig i sin vård och att det kan bidra till att minska arbetsbelastningen för personalen. Man kan förflytta undersökningar och kontroller från sjukhus och primärvård till hemmet.

Frågan är hur vi kan se till att egenvård, appar och annan teknik kan användas mer? Sjukvården och organisationen hänger inte riktigt med. System måste kunna prata med varann, hur utformas t.ex. utbildningen av vårdpersonal för att kunna använda e-hälsa? Blir kostnaden högre om man satsar mer på teknik? På den sista frågan svarar företagen själva nej.

Det finns idag företag som skräddarsyr mobillösningar, ex. armband som mäter sömn som min läkare sen kan använda informationen från. Tekniken kan vi lätt få alltså, om vi beställer den. Jag undrar hur lång tid det tar för landstingen att börja använda detta på bred front.



I november ska vi som bor i Gävleborg få tillgång till vår journal på nätet. Äntligen säger jag! Inte en dag för tidigt. Förhoppningsvis kommer även sjukvården i Gävleborg att kunna använda sig av olika typer av teknik för egenvård och undersökningar i framtiden. Vård på distans är något som redan existerar i vår region, vilket är väldigt positivt och jag hoppas att det kan bli större.

torsdag 23 juni 2016

Folkhälsa i Gävleborg



Efter Regionfullmäktiges beslut förra veckan om budget för 2017 och framåt står det klart att kommunerna inte får fortsatt bidrag från regionen för att ha anställd personal för att jobba med folkhälsofrågor. I Kristdemokraternas budget fanns dessa pengar med, plus en sökbar pott på 1 mnkr/år för särskilda insatser i kommunerna.

Detta är olyckligt för kommunerna, särskilt de små kommunerna med små ekonomiska marginaler. Mitt förslag i nämnden och i fullmäktigedebatten var att ställa högre krav på kommunernas folkhälsoarbete. Att regionen skulle vara ett större stöd i vilka frågor man bör jobba med och på vilket sätt man borde göra det. Tillsammans med kommunernas egen kunskap om sina innevånares levnadsvanor och förutsättningar skulle vi kunna få ut mycket av dessa pengar. Jag befarar nu att man inte är så sugen att samarbeta med regionen från kommunernas håll.

Något jag ofta (tyvärr) brukar ha anledning att kritisera är processen som föregår ett politiskt beslut. De motsättningar som funnits framför allt inom S mellan kommun och region i den här frågan är under all kritik, och den kommunikation som regionen fört gentemot kommunerna är i det närmaste obefintlig. Det är väl självklart att man måste prata med den som beslutet gäller när man ska genomföra en förändring. Då finns ju hellre förutsättningar för ett fortsatt bra samarbete.

Summan den här frågan gäller är liten i förhållande till helheten, väldigt liten. Men jag förstår inte varför det är så svårt att prata med varann och genomföra förändringar i samförstånd! Min slutsats är att det saknas social kompetens!